Tao enligt Puh!
Tao enligt Puh!
Taoism? Vad är det? Egentligen något enkelt. Att leva utan förutfattade
meningar om hur livet ska levas.
Vad har Nalle Puh med taoism att göra?
Ganska mycket, menar Benjamin Hoff. Vad världens förmodligen mest
älskade björn, Nalle Puh, hela tiden haft för sig - sedan A A Milne hittade på
honom 1926 - är nämligen att lära ut 400-årig taoistisk levnadsvisdom. Den
här introduktionen till taoismen genom Nalle Puh - visar att det inte är frågan
om någon mossig gammal filosofi, utan om något som kan tas i bruk här och
nu. Något som våra prestationsinriktade själar hungrar efter.
Nasse är vänlig
Ior surar
Kanin räknar ut saker och ting
Uggla spelar värdig
Puh bara är....
Och däri ligger nykeln till taoism.
" Pú "
Det ohuggna blocket. Från det ohuggna blockets tillstånd härrör förmågan att
njuta av det det enkla och det lugna, det naturliga och självklara. Därmed
följer av sig själv förmågan att göra saker och ting spontant och få dom att
fungera, hur underligt det än kan låta. Nasse uttrycker det i Nalle Puh: "Puh
har inte mycket till hjärna, men det går aldrig illa för honom. Han gör
dumheter, men det reder alltid upp sig."
Ibland kan den lärdes kunskaper vara lite svåra att förstå, dom verkar inte att
gå ihop med våra egna erfarenheter av saker och ting. För en del av oss
förefaller det ganska uppenbart att en hel del lärt folk skulle behöva ge sig av
ut i det fria - gå i gräset och kanske till och med prata med djur.
"Massor av människor pratar med människor pratar med djur", sa Puh
"Det kan väl hända, men...."
"Fast det är inte många som hör på...", fortsatte han. "Det är det som är
problemet!"
Lärda människor kan vara mycket nyttiga och nödvändiga, de skaffar fram en
hel del information. Det är bara det att det finns någonting mer och detta är
faktiskt det som livet rör sig om.
"Den Sanna naturen"
Allting har sin plats och sin funktion, Det gäller också människor, fastän
många inte tycks inse det. De har kört fast i fel jobb, fel äktenskap eller fel
hus. När du känner och respekterar din egen sanna natur, då vet du vart du hör
hemma. Också vart du inte hör hemma. Den enes fest är oftast den andres pest
och det som ter sig glamoröst och spännande för en, kan vara en farlig fälla
för en annan. Det vi behöver göra, är att bli på det klara med vår och tingens
Sanna natur och arbeta med tingen sådana de verkligen är. Det är när vi inte
gör det som vi råkar i svårigheter.
Olyckligtvis är det så att att en del människor - som tror att dom är mycket
förståndigare än andra - inte är så kloka och därmed ställer till en massa
besvärligheter för sig själva och andra. Som vanligt tar Klyftigheten åt sig så
mycket ära som möjligt. Det är inte klokskallen som står bakom när saker och
ting fungerar. Det är den personlighet som ser vad den har framför sig och
som följer tingestens natur.
Det behöver inte betyda att vi sluta upp att förändra oss till det bättre. Det
innebär bara att vi behöver känna till våra resurser. Den vise känner till sina
begränsningar. Den dåraktige gör det inte.
"En sjukdom, långt liv. Ingen sjukdom, kort liv."
Människor vet vad som fattas dem och som tar väl vara på sig, brukar leva
betydligt längre än de som anser sig fullkomligt friska och struntar i sina
svagheter. På det sättet kan en svaghet av det ena eller andra slaget vara till en
stor glädje, om man känner till dess existens. Det samma gäller ens
begränsningar. En del tror att de kan göra allt och det kan vara ytterst
ohälsosamt! När man väl har insett sina begränsningar i ögonen och förstått
dem, så kan man jobba med dem i stället för att de ska motarbeta en och gå i
vägen, vilket de gör om man struntar i dem, antingen man fattar det eller inte.
Man kommer då att finna att begränsningarna i många fall kan vara styrka.
Som till exempel: när Ugglar hus föll ner, vem var det som tog sig ut ur det,
fastän det låg en kraftig trädgren framför dörren och enda utvägen var genom
brevlådeöppningen? Jo, det var Nasse, ett Mycket Litet Djur.
"Alla är vi olika"
Vid det här laget bör vi ha insett att det inte finns två snöflingor, sandkorn,
stenar,träd, djur eller människor som är exakt lika dana. Allt har sin egen
sanna natur. Tyvärr låter människor sig lätt villas bort från det som är rätt för
dem. Människan har hjärna och hjärnan låter sig luras. Förlitar man sig på den
Sanna naturen, så kan den inte spela den några spratt. Har de dåligt förstånd
vad det gäller sig själva, har de föga självrespekt och påverkas därför lätt av
andra. Självförtroendets väg börjar med att vi inser vilka vi är, vilka resurser
vi har och vad som fungerar bäst för oss.
När i sagan om den fula ankungen slutade ankungen att känna sig ful? När den
förstod att den var en svan. Var och en av oss har någonting speciellt, en svan
av något slag, dold någonstans inombords. De visa är Sig själva. De använder
sina gåvor och utför det de kan göra. Det första vi behöver göra är att inse och
lita på vår egna Sanna natur och att inte förlora den ur sikte. Inuti den fula
ankungen finns det en svan, inuti den skuttiga Tigern finns räddaren i nöden,
som känner vägen och hos envar av oss finns det något speciellt som vi måste
hålla kvar.
- Tigern är bra, i själva verket, sa Nasse.
- Visst är han det, sa Christoffer Robin.
- Det är alla, i själva verket. Det tycker åtminstone jag, men jag har väl
inte rätt kan jag tro, sa Puh.
- Visst har du det, sa Christoffer Robin.
"Acceptera eller förändra"
Förr eller senare händer det att vi upptäcker en del om oss själva som vi inte
tycker om. När vi väl är medvetna om sådant, kan vi bestämma oss för om vi
vill bli kvitt helt och hållet eller ändra till något annat eller använda på ett
fördelaktigt och hälsosamt sätt. I stället för att motarbeta oss själva är allt vi
behöver göra i många fall att ge våra svagheter och otrevliga tendenser en
annan inriktning än tidigare. Det existerar ingen förmåga som är för onyttig,
för skev eller för obetydlig. Det kommer bara an på hur man använder den.
För taoismen är ingenting någonting - ivarje fall sådant som många människor
anser vara viktigt - är egentligen ingenting alls!
"Alla har vi ett barn inom oss"
Återvänd till början och bli barn på nytt. Varför tycks den lycklige vara fylld
av ljus och lycka, likt ett barn? Hur kommer det sig att de ibland till och med
ser ut och talar som barn? För att de är det. Deras sinnen har tömts på dessa
otaliga små detaljer av obetydligt vetande och i stället fyllts med den visdom
som Det stora Intet ger, Universums Väg. En hjärna kan göra allt möjligt, men
det den kan göra är inte det viktigaste. Det finns för många som tänker för
mycket och engagerar sig för lite. Den enda möjlihet vi har att unvika katastrof
är att ändra vår attityd och lära oss värdesätta vishet och förnöjsamhet.
"Slappna av njut"
Det gäller att njuta av livet och göra bruk av vilka vi är. Det kan vi allihop. Se
positivt i saker som sker. Allt har en mening. Det tomma sinnet är av värde
när det gäller att finna pärlor och annat, därför de har förmåga att se vad som
finns framför ögonen. Ett övermättat sinne kan inte det. Ju mer fullproppat det
är, destu mindre kan det höra med öronen och se med ögonen i stället för att
se, uppskatt och göra bruk av det som finns mitt framför näsan.
Inom oss finns en Uggla, en Kanin, en I-or, en Nasse och en Puh. Alltför länge
har vi valt Ugglns och Kaninens väg. Nu klagar vi likt I-or över följderna.
Därmed uträttar vi ingenting. Om vi är förnuftiga, väljer vi Puhs väg. Den
kallar på oss med ett barnasinnes röst. Ibland kan det vara svårt att höra den
men utan den kommer vi aldrig att finna vägen genom Skogen.
Detta var lite visdomsord. Är du mer intresserad, heter boken "Tao enligt
Puh" av Benjamin Hoff.
Vill du läsa mer om Tao på internet???
Det kan du göra på:
http:// w1.455.telia.com/~u45503122/taoism.html
eller på
