Antika Kulter På Det Grekiska Fastlandet

[Inledning]




Att de antika kulterna skulle vara intressanta för oss nutidsmänniskor är ett faktum. Spår av antiken finner vi på många ställen även i dagens informationssamhälle. Antiken lever kvar inom arkitekturen, litteraturen, konsten och de politiska systemen. Vad har vi då kvar av den antika kulten? Inte mycket tror väl de flesta men jag tänker i detta arbete dels beskriva hur de antika kulterna gick till och även försöka att åskådliggöra de område där den antika kulten lever kvar eller har haft inflytande. Jag kan tänka mig att vissa av mina spekulationer och teorier kan te sig en aning ovetenskapligt belagda men det är inte mitt syfte med detta arbete att göra en fullständig utvärdering av antikens kult utan bara att visa hur den kan te sig om den jämförs med andra kulter och riter som uppkommit i senare samhällen. Det mesta utrymmet i denna lilla uppsats kommer ändå att ägnas ut just hur kulten gick till och även i viss mån vilket inflytande den hade på de grekiska folken.

Att kulten och riterna hade stor betydelse för befolkning i det kulturområde som jag ska berätta om är att hållas för mycket troligt. Det är kanske fel att säga att kulten styrde folkets liv men i mångt och mycket kom det att bli så. Avgörandet om folket skulle gå i krig bestämdes ofta efter det att man rådfrågat orakel och när det väl var krig användes järtecken för att utläsa gudarnas och gudinnornas vilja.


BAKGRUND

Som de flesta redan vet var den grekiska tron baserad på att ett flertal gudar existerade. Denna så kallade polyteism spelade självklart en stor roll för kulten och de riter som var förenade med kulten. Eftersom gudomligheterna kunde vara både goda och onda var det viktigt att försöka blidka och påverka dem att göra livet bättre för de människor som åkallade deras hjälp. Det är här kulten kommer in. Kultceremonierna användes för dessa tidigare omnämnda ändamål. Hur man utförde kultceremonierna berodde i hög grad på vad människorna ville uppnå med sina böner och offer. De olika gudomligheterna hade sina speciella favoritoffer och man skiljer mellan officiella kulter och mer privata kulter. De officiella kulterna samlade en stor skara människor och var kalenderberoende dvs statsmakten hade bestämt att vissa dagar på året skulle tillägnas kulten av en viss gud eller gudinna. Vid dessa sammankomster var det vanligt att man bad en gudomlighet om beskydd. I Athen t.ex bad man Athena att beskydda staden från dess fiender, vid de mer privata kultceremonierna däremot, hade man för avsikt att med sina böner och riter uppnå personlig vinning. Ofta ville folket förutsäga vad som komma skulle. Då vände man sig till spåmän och spåkvinnor som drog slutsatser utifrån observationer av fysiologiska fenomen och tecken ute i naturen. Dessa tecken kunde vara observationer av fåglars flykt, studier av inälvor osv.

De äldsta riterna i grekisk religion är herde- eller bonderiterna som hade till syfte att öka produktiviteten och utfallet av jordbruket eller boskapen. Gudarna i dessa fall var ofta naturbundna. Varje flod ansågs ha en gudomlighet boende i dess vatten och varje gång bonden eller herden passerade floden utförde han ett offer till flodguden. Huvuddelen av kulten består av böner, offer och reningsceremonier. I bönen försöker man framställa sig som en god människa för att vinna gudens omtanke. Man offrade något för att sin tur vinna något. De vanligaste offergåvorna var vin eller mjölk (sk dryckesoffer) eller av några kakor eller bakverk. Dessa offer utfördes så gott som daligen medan de officiella offerhögtiderna utfördes på bestämda datum. Att människooffer har förekommit i äldre tid är något man kanske kan hålla för troligt även om det har spekulerats vilt om sanningshalten i dessa påstående, men att det skulle ha tillämpats under arkaisk, klassisk och hellenistisk tid kan vi nog med säkerhet dementera. Människooffer har istället ersatts av djuroffer och djuren som offrades var till stor del boskapsdjur.


KULTENS UTFÖRANDE

Det fanns många olika sorters kulter grekerna utförde. Jag börjar med att beskriva hur man gick till väga när man offrade djur. De djur man valde ut till offerdjur kontrollerades noggrant. Det var viktigt att djuren som skulle offras var friska och även djurets kön och färg hade en viss betydelse. Till gudinnor offrade man vanligtvis djur av honkön. Till himlens gudar offrade man djur med ljus färg och till underjordens gudar mörka offerdjur. Ceremonierna utfördes oftast på tidigt på morgonen. Offret kunde prydas med kransar och bestänktes med renande vatten. Efter detta tänder man en eld på altaret och på elden kastar man sädeskorn och några hårstrån från offrets huvud. Efter bön skär en offerpräst av offrets huvud medan han böjer djurhuvudet bakåt. Det är viktigt att blodet rinner ner över altaret. Endast en liten del av djuroffret tillägnas guden medan resten delas ut till åskådarna. Ibland låter man en spåman titta i djuroffrets inävlor för att så kunna läsa ut och dra slutsatser om gudarnas vilja. En speciell form av kult är dödskulten.

Dödskulten började på den tredje dagen efter begravningen. På årsdagen av dödsfallet utförde man dryckesoffer på den dödes grav. I hemmet förvarade man en bild av den döde på husaltaret. Man kan jämföra denna dödsbild med romarnas senare dödskult då man där gjorde en gipsavgjutning av den döde och denna gipsavgjutning var en direkt avgjutning av den dödes ansikte. Om bilderna som grekerna hade i sina hem var en porträttlik bild vet jag med säkerhet inte.


SPÅDOMAR

Att betrakta spådomskonsten som en kult eller religiös ceremoni är kanske inte helt korrekt men att inte ha med något om spådomar när man talar om kulten, hade varit att negligera en viktig faktor av det religiösa livet, och det hade blivit svårt för mig att skapa en helhetsbild av vad jag försöker uppnå med denna uppsatsen. Därför har jag valt att ta med spådomskonsten om än i något kortare ordalag än vad som skulle vara önskvärt.

Spådomar användes för att människorna skulle kunna få reda på gudarnas vilja. Förebud som järtecken, väderyttringar, ljud och fysiologiska företeelser studerades noggrant av spåmännen och spåkvinnorna. Vanligast var att man fick sina spådomar från djurens värld. Ett exempel på detta är att man studerade fåglarnas flykt som jag tidigare omnämnt som hastigast. Drömtydningen användes under antiken och kan sägas vara en underavdelning till spåkonsten. Psykologen Sigmund Freud (1856-1939) har visat att drömtydningen kunnat överföras till modern vetenskap men på senare tid har hans teorier om drömtydning mer eller mindre förkastats.

I den officiella antika religionen bad och offrade man till gudarna för att det skulle gå bra i krig och andra händelser som påverkade massan snarare än individen. För att uppnå balans och inte bara se till den stora massans lycka och välgång fanns även mysteriekulten. I mysteriekulten söker man personlig vinning genom att sluta sig till en skara utvalda som anser sig få ett speciellt förhållande med gudarna. Man söker ett lyckligt liv i den icke världsliga världen, dvs den värld till vilken man kommer efter döden. Många sådana skaror av utvalda finns det exempel på idag. De så kallade självmordssekterna som anser sig vara utvalda att komma till ett paradis liknande rike, religiösa sammanslutningar som anser att endast de som sluter sig till dem kommer att få uppleva lycka efter döden. Härmed inte sagt att den antika grekiska mysteriekulten på alla punkter och genom alla infallsvinklar överensstämmer med de moderna sekterna och sammanslutningarna. Tvärtom är det antagligen lättare att hitta olikheter än likheter men dessa olikheter är snarare att betrakta som en produkt av att det samhälle vi lever i idag inte överensstämmer till många procent med det antika samhället. Vad jag vill visa är, för det första att vi även idag skiljer mellan officiella och inofficiella religiösa grupper. Många av dagens länder har ju fortfarande en statsreligion och denna kontrasteras av den mångfald av andra religiösa grupper som förekommer. För det andra att likheten beträffande den känsla av att vara utvalda som de inofficiella religiösa grupperna idag känner även fanns i det antika Grekland.

Spådomskonsten var i de grekiska stadsstaterna en officiell institution och vidskepligheten var spridd till alla samhällsklasser, fattig som rik.

Offrandet var huvudmomentet i kulten och offrandet var även en stor folkfest. Vilka gudomligheter som dyrkades varierade från stadsstat till stadsstat men allting var sammanbundet av Zeuskulten på berget Olympos. Vid sidan av statskulten levde lokala småkulter vidare men tillträde till dem hade endast de som var medlemmar av samma familj.


KULTENS SOCIALA BETYDELSE

En påtaglig skillnad mellan den antika grekiska kulten i de grekiska stadsstaterna och den moderna religionen är att folken på grekiska fastlandet under antiken var styrda i sitt sociala liv och offentliga sysslor av religionen. Gudarna ansågs vara närvarande på slagfälten (vilket bland annat omnämns hos Homeros). Gudarna deltog aktivt i människornas kamp och kunde styra utgången av fältslagen. Därför var det viktigt för krigaren att med alla tänkbara medel blidka gudarna och få dem över på sin sida.

Att kulten spelade en stor roll vid krig kan man ju förstå men varför ägnade sig människorna åt kulter i fredstider? Först av allt bör jag nog nämna att stadsstaterna allt som oftast låg var i krig med varandra, så krig var något som snarare var regel än undantag. I fredstid fanns det många anledningar att påkalla gudarnas hjälp. Att tillönska sig en god fertilitet från gudarna var vanligt, likaså var det vanligt att man bad om en god skörd. Att be för de döda är något som är ofta förekommande i alla religioner. Eftersom man inte med säkerhet vad de döda genomgår (och förvisso finns det även de som tvekar att något försigår med dem alls) kan de te sig lämpligt att be för dem och hoppas att bönerna skall höras och göra att den döde får det lättare på andra sidan.

De religiösa ceremonierna och högdtiderna var väldigt noggrant planerade och riterna var bestämda av förfäder långt tillbaka i tiden. Man kan på så sätt säga att utförandet av kultceremonierna var en viktig länk för folket bakåt i tiden.

Det fanns säkert människor som tvivlade på gudarnas existens under antiken likväl som det finns tvivlare idag. De som tvivlade på gudarnas existens under antiken kunde bli åtalade. Ett bra exempel på detta är Sokrates. Åtalet mot Sokrates gällde hans vilja att införa nya gudar och hans avståndstagande från Athens gudar. Han dömdes till döden 399 f.kr. Att dömas till döden på grund av religiösa brott var helt naturligt under stora delar av antiken, fram till den mer liberala epoken under slutskedet av romarriket.


KÄLLOR TILL KULTEN

Tidigare omnämnde författaren, Homeros är en viktig källa till förståelsen av hur kulterna gick till och även vad de gick ut på. I hans två kända verk "Iliaden" och "Odysséen berättar han om ett flertal riter som utfördes för att göra gudarna mer välvilliga. Arkeologiska utgrävningar är en annan viktig källa, Genom utgrävningar av tempelruiner, helgedomar, begravningsplatser och även bostadsområden har vi fått en ökad inblick i hur ritualerna utfördes. Vid templen har en mängd votivgåvor påträffats. Även andra källor finns. Vasmålningar och inskriptioner som visar människor utförandes kultceremonier ger en god information till eftervärlden även om det inte var dess syfte när de målades och höggs ut.




KÄLLFÖRTECKNING


Robert Flacelière, Dagligt liv i Antikens Grekland, 1993

A. Bernard Knapp, The History and Culture Ancient Western Asia and Egypt, 1988

Hugo Montgomery, Medelhavsvärldens historia till omkring 400 e.Kr., 1995

Louise Bruit Zaidman, Religion in the ancient Greek city, 1992

Klicka här för att komma till toppen av sidan.