Mina barn heter MacKenzie (även kallad Mackan) och Simba och är 2 respektive 3 år. MacKenzie är
en renrasig norsk skogskatt i färgen brun tigré. Simba är också en skogis, men inte renrasig och
hon har färgen sköldpadd. De komplementterar varandra oerhört bra. Simba är hyperaktiv och busig
jämt, medan Mackan är den snällaste katt som finns. Ja, förutom när han biter mig i näsan och jag
får känna hans hemska andedräkt. Usch!
Fast visst är han söt ändå där han ligger bakom sin dotter Gizmo...
Mackan är ett måndagsexemplar och har kroniska mag-, tarm- och tandköttsproblem som man inte kan
göra något åt. Trots detta så lider han inte så därför är det inte fråga om avlivning. Han delar
mitt intresse för psykologi, men Mackan är mer inne på primalterapi. Det är så att han är otroligt
pratig och skriker jämt. Man blir lurad av hans majestätiska utseende för Mackan är en riktig
fjant och hypernervös. Inte så konstigt med tanke på att alla de andra katterna (12 stycken) på
det första stället han bodde på tydligen gav honom stryk för han var minst. Men han har blivit
lugnare med tiden så han kommer nog stilla sig snart.
Simba är den som härskar i mitt hem och Mackan är helt kuvad av henne. Lägger han sig på hennes
plats så får han stryk och gud nåde honom om han också skall ligga i min säng om natten. För
det mesta går det bra och vi får trängas alla 3 i min lilla säng. Simba är överintelligent och
det är inte lätt att lura i henne medicin eller lura henne över huvud taget. När hon var liten
kunde man inte se vad hon var för något slags djur. En del trodde jag hade skaffat mig en liten
gremlin, men riktigt så elak är hon inte. Simba kan charma alla i sin väg, fast hon är inte så
bedårande som man tror...
Här är hon på bild tillsammans med en av sina söner som heter Hjalle:
[Jill] [Mona] [Mamma] [Pappa] [Barnen] [Min bästa vän] [Mina intressen] [Länkar] [Hemliga sidan] [Home]