I slutet av september nånad förra året, åkte vi fyra stycken arbets kamrater upp till Östersund. Eller till en sjö som heter Alsen, den ligger inte så långt ifrån vare sig Åre eller Östersund. Man skulle nästan kunna säga att den ligger mitt i mellan. Vi var däruppe nästan en hel vecka. Vi som åkte upp var Jag, Lasse, Nicklas och så Leif. Det var en upplevelse för mig, jag har aldrig varit längre upp än stockholm, och det var många år sedan. Vad gäller fisket, så kom vi upp helt vid fel tidpunkt på året. Det rådde fiskeförbud, både för röding och öring. Så det mesta fisket bedrev vi i sjön Alsen, och då främst efter Harr. Jag och Nicklas fiskade mest med fluga, Lasse och Leif fiskde med spinn. Det skall inte förljugas, men Lasse och Leif fick nog mer fisk än jag och nicklas. Vårt flugfiske var mest på experimentstadiet, varken jag eller Nicklas är någon rutinerad flugfiskare. Men det saknar egentligen någon större betydelse, hela grejen är ju ändå att få komma ut i naturen. Vi besökte ettt rinnande vatten en dag, det hette Kvistleströmmen. Ett rinnande vatten som jag aldrig sett maken till, klart och fint, perfekt att vada i. Hemma är alla rinnande vatten bruna och man ser ingenting. Vilket fall som helst så såg vi en grann öring som var uppe och visade sig ett flertal gånger. Båda blev vi nog lite exalterade och ville försöka att fånga den. Vi kastade mot de ställen där den vakat, men inget hände. Då kommer där en gubbe och ställer sig något ovanför oss. Där matade han hela tiden nästan på samma ställe, det enda han gjorde tyckte vi var att byta fluga. Båda tyckte vi att det verkade idiotiskt, inte tusan hjälper det att byta fluga hela tiden, sa vi till varandra. Vi fiskade vidare, och fick några harrar. När sedan dagen närmade sig sitt slut och vi vandrade upp till parkeringen, träffade vi en snubbe. -Såg ni han killen som ståd där uppe innan, frågade han. -Ja, sa vi båda, nästan i kör. -Han fick en grann öring på lite över 2 kilo fortsatte han. Och så pratade han vidare om både det ena och det andra. Själva stod vi där och fattade hela grejen. Den snubben hade haft jätte koll på den öringen, men den ville inte nappa, därför provade han alla dessa olika flugor, och till sist lyckades han, Vi var även uppe i Hockern magasinet och provade fisket där, men det gav inget större resultat det heller. Efter dessa dagar åkte vi hem till Falkenberg igen, med oss hem hade vi en massa rökad Harr, vilket smakar alldes utsökt. Rökad Harr och lite öl är absolut inget att förakta. Mer om denna resa kommer, skall bara ta mig tid att skriva ner lite.