Det finns ju som bekant ett uttryck som heter, den sista idioten är ju inte född. Och det är så sant så. Detta är en liten berättelse, om tre stycken arbetskamrater. Som på sin lediga tid, ibland träffas för att åka iväg och fiska. Denna dag den 8 mars, hade vi bestämt os för att åka ner till barsebäck. Man hade hört talas om att där skulle finnas grov havsöring. Sagt och gjort, vi packade en bil full med fiskegrejor, och åkte ner. Vi kom iväg lite sent, eftersom en av oss tvunget ville sova lite längre. Inga namn nämnda, ja ja ja, ok, det var jag som hade svårt att komma upp. Efter ca: 1 ½ timmes körning, var vi framme. Vädret var ganska så hyfsat, en svag till måttlig sydostvind och lite halvmulet. Varmt var det absolut inte, och jag tror att vi frös en hel del lite till mans. Efter att vi väl riggat ihop våra flugutrustningar och fiskat ett par timmar. Givetvis utan att känna något, kom där ner två äldre män. De satt i sin bil en bra stund och bara tittade. Förmodlingen skrattade så de höll på att svimma vid synen av vårt tafatta fiskande. Vi gick i alla fall upp till bilen efter en stund, och Henke började att prata med dem. Givetvis skulle det kollas av vad vi fiskade med, och det visade sig vara helt felaktiga flugor som vi använda. Vad annars att vänta sig? Det gick absolut inte att använda de räkimitationerna som vi hade. Nej, man skulle ha denna specialräka, som var knuten av av ett loopmaterial, och så använde man epoxi till kroppen. Och så skulle man vara väldigt noga med att forma till spetsen som är mellan ögonen på räkan. Givetvis hade denna speicialist, inte knutit någon sådan här fluga själv. Det var en bekant till honom som hade gjort den. Vilket fall som helst, vi riggade till våra spinnutrustningar istället. Men det gav ingen större lycka det heller. Vi fiskade hela dagen utan att få någonting. Ja, Nicklas fick, men det kan väl närmast kallas barnarov, det han fick. Hur gick det då för de andra två herrarna då? Jodå, en av dem landade en fin öring på ca: 2 kilo. Givetvis på ett ställe som vi ratat hela dagen. Till saken hör att det förmodlingen inte fanns så mycket fisk denna dag, då det hela tiden låg två sälar och simmade precis utanför där vi fiskade. Jag tror att de gillade Henke, för vart han än gick, så kom de nästan ända fram till honom. En trevlig dag ändå blev det, och massor av frisk luft fick vi också. Trötta och lite slitna kom vi hem vid 5 tiden på kvällen Utan fisk, men med en trevlig dag i minnet.