- - Kosmoskaos - - Väderkaos - - Kvantkaos - - Havskaos - - Multikaos - - Sandkaos - - Gödelkaos - - Livskaos - - Mandelkaos - - Bildkaos - - Beslutskaos - - Kaoskaos - - Kapitalkaos - - Kaosplock - -


Här är några böcker jag använt mig av:


Artikeln om vädret bygger till stor del på Edward Lorenz utmärkta The Essence of Chaos (Washington 1993).

Kvantdatorns främste guru, David Deutsch, har skrivit en bok som heter The Fabric of Reality (London 1997). Den innehåller ett översiktligt kapitel om kvantdatorn. Intressantare är att Deutsch är en övertygad anhängare av det som kallas "mångvärldstolkningen" av kvantmekaniken, som innebär att universum ständigt klyvs i nya parallella kvantvärldar. Tolkningen leder till en barock världsbild, men är inte desto mindre den enda logiska versionen av kvantmekaniken som finns just nu.

Artikeln av Jef Huisman och Franz Weissing om planktonparadoxens lösning finns i Nature (Vol 402 p 407 1999).

Den numera avlidne Per Baks bok How Nature Works är utgiven av Oxford University press 1997.

Den bästa boken om Conway's Life är William Poundstone: The Recursive Universe (New York 1985).

Mer bakgrund till den fantastiska historien om Life finns i Andrew Hodges förstklassiga biografi Alan Turing (London 1983).

Artikeln om Prisoner's Dilemma bygger på Robert Axelrod's remarkabla bok The Evolution of Co-operation (New York 1984), som skildrar en fascinerande turnering mellan olika datorprogram.

En annan pärla i sammanhanget är Steven Levy's välskrivna Artificial Life (New York 1992), som beskriver hur Darwin's utvecklingsmekanism blivit till en av dataålderns mest användbara algoritmer.

Den lilla formeln som så snyggt illustrerar kaosteorin är ofta beskriven. En tidig men ytterst läsvärd källa är Douglas Hofstadter's artikel Mathematical Chaos and Strange Attractors i Scientific American, november 1981. Artikeln återfinns också i Hofstadter 's magnifika samlingsvolym Metamagical Themas (New York 1985).

Douglas Hofstadter var också mannen som lyckades med konststycket att göra Gödels teorem till föremål för en internationell bestseller. Verket, som belönades med Pulitzerpriset, heter Gödel, Escher, Bach (New York 1979), och en ofantlig logisk traktat som också är en av århundradets roligaste böcker.

En annan mästerlig framställning av Gödels teorem finns i engelsmannen Roger Penrose's The Emperor's New Mind (Oxford 1989). Penrose driver tesen att dagens vetenskap inte räcker till för att förstå det mänskliga medvetandet (men kanske morgondagens; han är ingen mystiker). Hans tyngsta argument bygger på Gödels teorem, som Penrose anser visa att människans hjärna förmår mer än någon dator, det vill säga inse även de sanningar som inte går att bevisa. Jag delar inte hans åsikter, men hyser all beundran för hans pedagogiska talang. Det är för övrigt Roger Penrose som är ursprunget till den hisnande kopplingen mellan Gödels teorem och Mandelbrotmängden.

Det finns redan en rejäl bunt med böcker om den omtumlande upptäckten att universums expansion skenar. Min favorit är Robert Kirshner's The Extravagant Universe (Princeton 2002).



lars.rosenberg@hn.se


- - Kosmoskaos - - Väderkaos - - Kvantkaos - - Havskaos - - Multikaos - - Sandkaos - - Gödelkaos - - Livskaos - - Mandelkaos - - Bildkaos - - Beslutskaos - - Kaoskaos - - Kapitalkaos - - Kaosplock - -

START