Denna sida kommer att handla om
Mig och Fantasia, min första tävlingsponny. Hon är ett Welsh sto e:Vallrum Objekt och var tre år
och helt grön när jag köpte henne... Hon hade i stort sett bara gått i en hage tills dess att jag
fick henne av mamma. När hon kom hem så började jag och mamma inridningen av henne, det var inte helt
problemfri, eftersom hon knappt var van vid att man rörde vid henne.
Hon var huvudskygg och bakskygg, och ville överhuvudtaget inte befatta sig med människor...
Efter ett år sådär så började vi att tävla på mindre D-tävlingar, och det gick väll hyfsat,
i alla fall när hon kände för det....
Efter ytterligare nåt år så var det dags att börja tävla på lite högre nivå...
Det var en otroligt snäll liten häst i grund och botten, det var bara det att hon var en riktig liten Houdini, hon kunde
ta sig loss överallt och hur som helst, utan ansträngning, vi brukade kalla henne (på skojj)
Fantasia af gummisnodd von Houdini... Det är en ganska målande beskrivning på denna lilla ponny som
när jag hade henne inte var större än 122cm...
Man kunde be henne att göra de allra mest konstiga saker, hitta på bus så att morsan höll på att svimma
ibland, men hon var lika glad för det i alla fall...
När jag till slut var tvungen att sälja henne pga att jag vuxit ur henne så grät jag
i flera veckor... Men jag insåg till slut att det var för hennes bästa som detta
hände...(efter att min bästa kompis Kevin Donahue) Hon fick i alla fall en helt otroligt bra familj som tyckte lika mycket om henne
som jag hade gjort, tjejjen som fick henne heter Ida Larsson, och hon var ganska grön på
det här med att tävla... Men hon fick ju en häst som redan gick LA:dressyr, LA:hoppning
och deb. Fälttävlan, det ger en en ganska bra start på tävlingskarriären...
Fantasia som redan kunde allt med att tävla har gett Ida ett antal (antar jag) otroligt
roliga år på tävlingsbanan, och jag hoppas att Idas lillebror kommer att få lika mycket
kul på henne som jag hade...
Jag hoppas som den som har fått Fantasia att gå från att kunna ingenting till ganska mycket
att hon kommer att kunna tävla och ha kul på tävlingsbanorna långt in i framtiden, och jag
hoppas att Ida och familjen Larsson någonsin slipper sälja Fantasia, för jag vet att de
älskar henne lika mycket som jag fortfarande gör...
så denna sida är för mitt minne av den allra bästa lekkamrat man kan ha:
Detta är till dig, min vän, som hjälpt mig så oerhört långt på vägen till att bli en
bättre ryttare, och en bättre människa, vi kommer alltid att minnas våra knasiga infall,
våra glada stunder, och våra äventyr...
Till en av världens bästa vänner...
Så detta är för oss, den tid vi hade och våra minnen som vi har tillsammans...
|
