(text skriven av "mysmicke"&"hockeykroppen")

Kapitel 1

Avresan

Det hela började med att Björn "hockey kropp" Gustafsson hade fått nys om en stuga på Åland, vilken hans kära huklas mamma ägde. Han frågade resten av medlemmarna om intresse fanns för en liten fisketur och svaren lät inte vänta på sig, alla ville med på resan. Eftersom vi hade överflöd på pengar så var ju detta ett utmärkts sätt att spendera pengarna på.

Avresan var bestämd till fredagen men tyvärr var vi tvungna att ändra på den till torsdagen istället, Hasse "tysta mannen" Karlsson slapp då nämligen att skjutsa sina barn till gymnastiken. Micke "mysmicke" Axelsson hade beställt biljetterna från Viking Line och nu var det bara att förbereda sig "privat" så bra som möjligt.

Björn "hockeykropp" Gustafsson hade fått tag i en gammal båtmotor som han promt skulle ha med. Tyvärr så var den ju trasig , men innerst inne visste den lilla snygga hockeykroppen att han hade en kompis som var gammal båtmekaniker. Som väntat fick jag, "mysmicke", en kille i sina bästa år, stå och laga en gammal Yamaha 2-hästars utombordare en regnig dag. Fick till slut ordning på motorn efter ett par välriktade slag med storsläggan och alla var nu nöjda.

Jonny "missären" Rantala, en välbyggd kille som är yngst av alla medlemmar, hade vi inte hört av på länge. Alla undrade spänt: -Kommer missären följa med???
Så en dag ringde han och sa:
-JAG ÄR REDO!!!!!
Den välbyggda lilla killen, som vi andra trodde skulle banga, hade förberett sig i det tysta.

Dagen kom då vi skulle åka.
Vi vinkade av våra nära och kära och med gråten i halsen åkte vi iväg. hmmmm När vi satt i bilen spred sig en konstig stämning, alla undrade nog om vi kommer att klara av det här. Plötsligt bröt Björn "hockey kropp"Gustafsson tystnaden med sin lena stämma:
-Har alla med sig passet?
-Aaaa, svarade alla.
-Då är det lugnt. Pengarna skiter jag i om ni glömde för jag har världens största American Expresskort med mig, sa Björn.
-Bra, instämde alla och den spända stämningen släppte. .
Efter ca 3 mil och 6 öl var så kände vi oss alla snygga och välmående. Även "hockeykroppen" mådde bra, men han visste att han inte fick dricka för mycket eftersom det var han som körde, men den killen har alltid en förmåga att dricka med måtta.

Kapitel 2

Båten

Väl framme vid den stora båten så började "missären" att komma igång. Han ville absolut visa passet för att få en stämpel, men det slutade med att "missären" kom med passet uppstoppat på ett mycket obekvämt ställe. Detta lyckades vi till slut få ut genom hårda slag mot magen samt en kirurgisk fingerkänslighet hos Hasse "tysta mannen" Karlsson. Efter denna inträngande operation kom vi på båten som sista bil.
-Bra, sa "hockeykroppen", då kommer vi av först.
Alla instämde och sa:
-Vilken tur att han visade passet!
Väl inne på den stora båten så blev alla medlemmar lugna. Vi satt och småpratade och skrattade om "den gamla goda tiden" och kände ett inre lugn. Plötsligt blev vi väldigt hungriga och beslöt oss för att äta. Alla beställde köttbullar med potatismos utom en person nämligen Björn "hockeykroppen" Gustafsson, född i Tullinge liksom alla andra medlemmar förutom "missären" och "tysta mannen". "Missären"är född och uppvuxen på finska rivieran och "tysta mannen" såg dagens första ljus i landet Skänninge (jag har ännu ej hittat detta på kartan). Vi däremot, "mysmicke" och "hockeykroppen" är ett par renrakade pojkar från Tullinge med hjärnorna i behåll. Nog om detta, karln går fram till kassörskan och vill beställa smörstekt hajfena som han vill betala med tyska pesetas:
-Är man utomlands så är man, säger han och ler som om han skulle vara någon oljemiljardär från Kuwait.
Vi andra skäms så vi håller på att tappa byxorna. Vi går fram och ber om ursäkt för hans underliga beteende och förklarar hur det ligger till. Kassörskan säger då:
-Det gör inget, han är inte den första som vill beställa hajfena. Vi ska nog hitta på något som som gör honom nöjd.
Alla blev vi förvånade och tänkte: Faan, den där hockeykroppen är nog inte så dum ändå. Men när han fick tillbaka växeln i ryska pund så förstod vi att kassörskan drev med honom. Det hela slutade med att han fick ett par fiskpinnar istoppade i ett par korvbröd, men han var stolt för att han fått beställa helt själv.

Så äntligen var vi snart framme och ur högtalarna så hördes en fin röst:
-Vi beräknar att anlända Mariehamns hamn om ca 10 minuter.
Nu steg stämningen till defcon 5 och alla rusade ner till bilen med spritkassar och ölbackar i högsta hugg. Åtta backar öl, en whiskey och en hela Kosken skulle vi försöka få i oss på tre dagar. Mycket tyckte alla, men inte omöjligt.....Väl framme vid stugan verkade det som om alla hade blivit frälsta, alla njöt av den bedårande utsikten fast att det var becksvart ute.

Skål då grabbar!!! Nu går vi in i svaga knän stadiet...

Kapitel 3

Uppvaknandet

Fredag morgon...kl 08.13.

"Mysmicke" vaknar först och berättar här:
Jag vänder mig sakta om i sängen och märker att jag delar rum med Hasse "tysta mannen" Karlsson. När jag ligger där och tittar på hans annorlunda sovställming får jag syn på massvis av röda bulor på mannens kropp. Då frågar jag mig själv:
-Vaccinerade vi oss innan vi åkte?
Jag blir orolig och tänker att jag måste prata med en vettig person. Jag kravlar mig ur den uppblåsbara segelbåten som mina vänner har tvingat ner mig i. Iförd endast långkalsonger och 17 st kastspön runt halsen lyckas jag ta mig fram till Jonny"missären" Rantala. Jag skakar den stora välbyggda kroppen förtvivlat i hopp om att han ska vakna. Jag skriker:
-Missären! Vakna! Vaccinerade vi oss innan vi åkte hit?

Han öppnar långsamt ett öga i taget och utbrister:
-SARU JAG VA FUL ELLER?
Jag förstår inte vad han mumlar om så jag letar upp det största vedträt jag kan få tag i och slår honom med full kraft.
Faaan killen reagerar inte ens. Men efter ett tag lyckas jag få fram att vi är vaccinerade med alla 13 sprutor som behövs för en utlandsresa.

Fredag morgon 10.00

Vi började få kontroll över läget och alla fick i sig en välbehövlig frukost, bestående av 2 st Lappinkulta av modell 7%, 1st stadig whiskey av okänt märke (etiketten var bortslickad) + ett ägg.

Fredag morgon 10.06

Alla hade bestämt sig för att nu jäklarinamma skulle vi ut och fiska. Vi tog med oss våra enormt dyra fiskeutrustningar och packade ner mat för en heldag på havet. Vi var taggade till tusen, nu skulle gammelgäddan upp. Innan vi tog båten ut så var "tysta mannen" tvungen att tillverka ett kastspö i skogen och resultatet blev en 4.5m lång al slyna som han monterade haspelrullen på.
Snacka om att vi blev imponerade, den mannnen kan det mesta kul om han ville prata också.
Vi körde ca 1 minut på full gas och kom sisådär 12 meter, båten gick inte speciellt fort. Då fick Björn "hockeykroppen"Gustafsson för sig att han skulle provkasta en gång. Han kastade och tror ni inte att den förbannade lilla rörmokaren fick en gädda, visserligen en liten men dock ändå en gädda. Nu var han nöjd och ville hela tiden åka hem och bada bastu men vi övertalade honom att stanna:
-Björn, det finns större gäddor än 1,2 kg

"Missären"som varit väldigt avvaktande en större del av tiden sen vi lämnat stugan, började sjunga gamla Thin Lizzny låtar.(jo....vi vet att det stavas Lizzy. men vi säger Lizzny)
"Tysta mannen"som inte sagt ett ord började göra konstiga rörelser längst fram i båten men vi ignorerade detta då vi inte alltid förstår vad han håller på med. Efter cirka två timmars konstant kastande hände det som många proffsfiskare drömmer om.

Kapitel 4

Kampen

-Stanna båten!!! skrek Mysmicke, jag har fått botten-napp.........
-Men backa då förfan, jag vill inte tappa det bästa och enda drag jag har med mig.
Hockeykroppen ställde ifrån sig groggen motvilligt och påbörjade en vinglig men intensiv vandring
mot aktern på båten. Till slut kom han fram till motorn och lyckades få i backen.
-Är du nöjd nu din förbannade bottenappsfiskare vrålade hockeykroppen och flinade med ett spyfärdigt leende.
MysMicke vevade förtvivlat in draget som verkade ha släppt ifrån botten, men plötsligt böjde sig spöt i 180 grader och en
enorm kraft drev hela båten ut mot havet. En förtvivlad kamp påbörjades och alla insåg att vi hade fått något stort
på kroken men vi visste inte vad.

Stämningen ombord var nästan kaotisk, Hockeykroppen började klä av sig på överkroppen och smetade in sig
med inälvorna från sin lilla gädda som han hade fått upp. Missären började häva i sig Kosken groggar och sa:
- Varför gör du så där för Hockeykroppen ?
-Fattar du ingenting Missären, det kommer att bli krig mellan oss och det MysMicke har på kroken.
Det jag har på kroppen kommer förhoppningsvis att skona våra liv.
Tysta Mannen öppnade en ny pilsner och skakade på huvudet och återgick till sin värld.

Efter cirka nio minuter slutade båten driva ut mot havs och vi märkte att vi nu var på farligt vatten.
Fisken hade nog medvetet dragit oss ut hit för att sakta kunna äta upp oss i lugn och ro.
Alla tog fram sina stora knivar för att kunna försvara sina liv, alla utom Missären.
Han öppnade en ny Koskenkorva flaska och slängde korken överbord.
-Äter firren upp mig så kommer jag se till att han dör i spritförgiftning, sa Missären
och tog åtta stora klunkar ur flaskan. Man såg att han var på väg in i Svaga Knän stadiet.

Alla satt tysta ett långt tag och märkte att det hade slutat blåsa och blivit helt spegelblankt på havet.
Skymningen började sakta men säkert ta över dagen och man kunde se rädslan i ögonen på alla
medlemmarna. Fisken hade inte visat något livstecken på över en timme så
MysMicke började sakta, sakta veva in linan. Då kom ett mothugg som inte var av denna värld.
Hela båten krängde till och alla tomburkar åkte överbord, ca 190 stycken. HockeyKroppen
blev som tokig, han skrek och domderade, han bad Tysta Mannen att vara tyst fast han inte hade sagt
ett ord på två dagar. Missären blev utskälld efter noter eftersom Hockey Kroppen tyckte att han inte
satt riktigt så stilla som han ville. MysMicke röt till och sa:
-Håll käften, den är på väg upp. Alla blev stela av skräck och slet fram yxor, knivar och slagborrmaskiner.

Sakta, sakta kom en enorm ryggfena upp mot ytan. -Fyy för faan, skrek alla i kör när vi fått se detta monster.
Alla ramlade bakåt och ännu en last med tomburkar åkte överbord. Alla bara stirrade på varandra,
vad i helvete vad det där?
-En stor jävla mördargädda som har horn sa HockeyKroppen.
Utan förvarning gjorde mördargäddan en attack mot båten. Den tog sats och hoppade upp i båten
och sänkte HockeyKroppen med ett slag från bakfenan. Sedan greppade den tag i kylväskan med
sin enorma käft och hoppade ner i vattnet igen.

Tysta Mannen kokade av ilska och skrek:
-Den förbannade mördargäddan tog mina marinerade vitlöksklyftor och det kommer
han att få ångra. Nu visste vi inte vem vi skulle vara mest rädd för, mördargäddan eller Tysta Mannen.
Tysta mannen tog tag i den största kniven han kunde hitta och skar sig själv i bröstet så att blodet
forsade ut. Sedan krängde han på sig skinnet från HockeyKroppens gädda och dök ner i det kalla
mörka vattnet. Vi andra trodde inte att det var sant det som skedde, vi blev smått oroade och började tok-
dricka massor med pilsner med förhoppning att hamna i Svaga Knän syndromet.

Efter 17 minuter kom Tysta Mannen upp till ytan igen, och man såg på honom att han behövde en
stor grogg och lite luft.
-Hur gick det? frågade MysMicke.
Tysta Mannen sa ingenting, han satte sig bara ner och halsade i sig groggen och log som barn gör
på jullafton. Sedan tog han upp sin påse med marinerade vitlöksklyftor som han fått med sig upp
från djupet, man såg att han var nöjd.
Det Tysta Mannen gjort stärkte oss andra medlemmar och rädslan försvann.

Mysmicke började sjunga Jussi Björlings hit "Till havs" medan han vevade in mördargäddan
meter för meter. Man såg på honom att den nu skulle upp till varje pris.
Mysmicke stirrade in i Hockeykroppens ögon och sa:
-Vi får ta den med händerna du och jag för vi har ingen håv.
Hockey kroppen blev paralyserad av skräck och hamnade i chocktillstånd.
Missären såg vad som hände. Han tog tag i huvudet på HockeyKroppen med sin
grymt stora vänsterhand samtidigt som han måttade en fruktansvärd höger mot näsan.
Med en hastighet av 190 km i timmen träffades Hockeykroppen av en förödande kraft från
Missärens högernäve och även HockeyKroppen hamnade nu i Svaga Knän syndromet.

Tiden gick och Hockey Kroppen fick tillbaka medvetandet. Med tårana rinnande ner från
kinderna sa han till Mysmicke:
-Nu tar vi upp den faan.
Mysmicke tog upp en två meter lång yxa från sin fiskelåda och sträckte över den till
HockeyKroppen och sa:
-Nu vevar jag upp mördargäddan och när den kommer upp till ytan så slår du till allt
vad du kan mot huvudet.
HockeyKroppen nickade instämmande medans tårarna och snoret vällde ut från hans ansikte.

Mysmicke arbetade frenetiskt med att få upp mördargäddan till ytan och lyckades till slut.
-Dräm till den nu, skrek Mysmicke till HockeyKroppen.
Han drämde till med full kraft och träffade rakt i planeten på mördargäddan.
Nu hände allting mycket snabbt. Mysmicke stoppade ner kastspöt i gummistöveln och blåste upp
livbåten på ett andetag samtidigt som han bredde en smörgås till Tysta Mannen.
Sedan vräkte sig Mysmicke och HockeyKroppen över relingen och plockade upp mördargäddan
i båten. Äntligen var kampen över, det goda hade segrat, Svaga Knän stod överst på prispallen.

Kapitel 5

Nära döden-upplevelse

Tiden var lördag morgon. Efter ännu en frostnatt i Ålands gränder och hamnkvarter så var
Mysmicke uppe som nr 1. Stressad och helt utan någon som helst kontroll på sig själv
irrade han omkring mumlande:
- MMM.....nu jä.....mmmska....jag....fiska.....hela......dagen.
Hockeykroppen flög plötsligt upp från sängen och började head-banga till någon finsk folkvisa
från Karelen. Mysmicke såg eländet och började piska Hockeykroppen med ett kastspö och skrek:
- Hejda sig, hejda sig!
Hockeykroppen fann sig snabbt i situationen och tyckte faktiskt att det kändes riktigt skönt.

Plötsligt hördes ett BRAK från sovrummet, Missären hade vaknat. Bakfull och jävlig raglade
han omkring på Svag Knän och välte allt i sin väg. Han välte även omkull Hockeykroppen
som så bäst njöt av den sköna piskstunden. Liggande på golvet i ett chockartat tillstånd
skrek han:
- Frukosten är klar!
Inom 4 1/2 sek stod där 4 st kalla Lonkero på bordet. Tysta Mannen, som hört klirret
från flaskorna, kröp fram till bordet och mumlade:
- mmmmmaum...&...schprit...då.
- Va kul , utbrast Mysmicke, då har han sagt sitt för idag.

Mysmicke tänkte ta kommandot, han petade in en prilla under läppen, tog en stadig klunk ur
whiskeyn ( den hade förresten stått bredvik toan under natten)och grinade lite illa:
- Faan, vilken äcklig whiskey, salt och jävlig, tänkte han tyst för sig själv. Men va faaan.
Han tog ännu en klunk och sa sedan:
- Idag ska vi fiska med stora mått och då menar jag STORA.
För att verkligen alla skulle förstå vad han menade med stora så slängde han ut armarna i
luften, men råkade då köra in ett av sina snusskitiga fingrar i Tysta Mannens öga.
Aldrig hade dom hört Tysta Mannen skrika så många ord på så kort tid, vissa ord hade
dom inte ens hört talas om. Missären skrev ned några av orden, dom kanske skulle kunna
komma till användning när han skulle lägga in en stöt hemma i sängen.

Missären och Tysta (enögda) Mannen stod för markservicen, de skulle se till att allt
viktigt blev packat för fisketuren. Mysmicke och Hockeykroppen tog hand om den
tekniska biten. Mysmicke ville till varje pris få båtjäveln att gå i 33 knop så när de andra
medlemmarna anlände till båten så hade Mysmicke kapat cylindern på mitten, monterat
på årorna på propellern och bytt ut bensinen mot 98,9 % hemkört (noga uppmätt av Missären).
Missären såg förundrat på skapelsen och sa sedan glatt till Tysta Mannen:
- Ball. Mysponken har byggt en helikopter med inbyggd cocktailbar.
Tysta Mannen instämde tyst.

- Det här går aldrig, tänkte Hockeykroppen.
Han slet ut lakanet från en av sängarna och började toksy ett segel och skrek sedan till Missären:
- BRYT AV DEN DÄR 12 METERSBJÖRKEN, VI MÅSTE HA EN MAST.
Missären undrade:
- Varför det, vi ska ju flyga med Mysmickes COCKTAILOKOPTER.
Tysta Mannen, som inte fattat ett skit, undrade vad Hockeykroppen knypplade med och frågade:
- Håller du på att sy fallskärmar till oss??????
Hockeykroppen stirrade på den tyste och undrade om snuset från Mysmickes finger kanske
vandrat upp i huvudet och förlamat hjärnan på honom.

När alla till slut var klara med sina terapiarbeten och båten var lika packad som medlemmarna
själva begav de sig ut på fjärden. Mysmicke, som tyckte att han fått bra fart på båten, fick
plötsligt efter bara några hundra meter fyllnoja. Han började köra OFFWATHER, det vill
säga: upp på land, genom vass och över dom största stenar han kunde hitta. Missären
och Hockeykroppen reagerade inte ens då de var mycket nära det berömda stadiet.
Tysta Mannen däremot höll på att drunkna i fören och mumlade tyst:
- kanske.....ösa.....lite.....nä.

Ingen hörde. Färden gick vidare. Målet var en liten udde som hette Fylludden. Väl framme
där så skulle Mysmicke lägga till, men 36 meter från land gasade han upp den nytrimmade
båtmotorn. Tysta Mannen märkte inget, han hade ju fullt upp med att ösa vatten.
Missären såg däremot glad ut och utbrast:
- Är det nu vi ska flyga COCKTAILOKOPTER?????
Hockeykroppen som skräckslagen började ana att det här inte skulle gå så bra, utan åt h-e, skrek:
- Hälsa min familj....ähh skit i det....jag skänker mitt hus och mina tillgångar (?) till
Svaga Knän....må spriten flöda i tusen och åter tusen år till......FARVÄL!!!!!!!

Änglarna i himlen var nog inte beredda för att ta emot Svaga Knän riktigt ännu..... helst aldrig.

Kapitel 6

Landning och avfärd

Nu var det dags, landningen var nära. Nu hade även Tysta Mannen upptäckt faran och gjorde
allt för att rädda sprit och proviant. Missären väntade fortfarande på att han skulle lyfta upp
i det blå och det gjorde han ju, ett par decimeter iallafall. Hockeykroppen hade blivit kristen
och undrade om man blev bakfull i himlen. Mysmicke, som fortfarande hade läget under
kontroll, tände en cigg och höll pellen i botten under hela flygturen.
Landningen var hård men mjuk.

Båten stod nu på land och kaos utbröt. Tysta Mannen trasslade in sig i grillen och svalde
ett par kolbitar. Missären trodde att han landat på Arlanda och började leta efter
Taxfree-shopen. Hockeykroppen, som landat i en gran, undrade om alla moln i himlen var
gröna. Mysmicke, som var vid medvetande, tog än en gång kommandot och begärde
Time Out. Han sa:
- För faan grabbar, sluta drömma och kom in i matchen.
Alla blev som pånyttfödda och reste sig från sina trauman.

Missären och Tysta Mannen började samla kol som låg och flöt på vattnet. Hockeykroppen,
som såg ut som en kameleont, klättrade ner från granen, tog tag i fiskedonen och satte igång
att fiska frenetiskt. Han mumlade:
- ....jag kan supa, jag é inte full.....jag kan supa, jag é inte kristen.
Mysmicke halade fram ett par illaluktande räkor som han införskaffat tidigare under dagen.
Tysta Mannen såg dessa och började dregla kraftigt, han sa:
- Räkor!....Gott!!!!
- Det är bete!!!!!! röt Mysmicke ilsket och blängde irriterat på Mannen. Komma här och tro
att man é någon jävla delikatessaffär.

Hockeykroppen gjorde i ordning ett bottenmete med krok och räkor. En abborre som
lugnt simmade förbi hakade på och hann nog aldrig fatta att döden var nära. Snabbt uppdragen
ur det stora blå så lossade Tysta Mannen firren, styckade den i ett nafs och åt sedan upp
betet.
- Smart! Förrätt till köttet, sa Missären, som förtvivlat försökte få eld på de dyblöta kolbitarna.
Tysta Mannen, som är sotare till yrket och som kan allt om eldens hemligheter, kom med
en lysande idé:
- Vi gör en brasa och torkar kolbitarna!!!!

Förtvivlat försökte Tysta Mannen få eld på lite gransly som Hockeykroppen hade fått med
sig efter sin fina landning i en gran. Det hela tog ungefär 3 timmar och slutade med att
Tysta Mannen mumlade något som vi andra uppfattade som:
- ...lite senap..på det råa köttet....blir kanske gott...
Vid det här laget var alla så fyllhungriga att rått kött var lika gott som en BigMac en vårdag i maj.

Att utsätta sig för denna fara, åka ut med en tokig styrman till en udde för att äta denna
utsökt misslyckade middag, kan bara medlemmar av Svaga Knän göra.

Mysmicke, som börjat planera hemresan, irrade omkring och letade efter delar från båten som
låg utspridda på en 1- kilometers omkrets. Efter ytterligare 3 timmar så hade han lyckats
tejpa ihop alla delar och fått ihop något som iallafall nästan liknade en båt. Han ropade
att alla fyllskallar skulle hoppa ombord och efter 1 timmes fumlande hade alla krälat sig
på båten.

Tysta Mannen satte genast igång med att ösa båten. Missären, som fortfarande trodde att
att han skulle få flyga, hade vid kraschen glömt bort svenskan och satte igång att snacka
finska:
- Mittä ykkeskannava helikkopteri.......lonkeri taxfreeshoppori...
- Ja, ja, ja, sa Hockekroppen och gav Missären en väldigt intim kram och några blöta
tungkyssar, och fortsatte:
- Vi ska hem nu, du ska se att allt blir så bra, så bra. Vi ska ta världens längsta bastu när
vi kommer hem......du vet, SAUNA.
- Kyllä, kyllä, svarade Missären, som vid det här laget hade så svaga knän så att ett par
björkkvistar skulle se starka ut vid hans sida.

Båten plöjde ljudlöst fram, land närmade sig och alla kunde snart se stugan avteckna sig
mot horisonten. Alla satt tysta och stilla, tagna av dagens fasor och eländen.

Kapitel 7

Den stora sömnen

Äntligen var vi hemma vid stugan igen och nu kände alla att en rejäl bastu inte skulle sitta fel.
Missären som hade satt på bastun för två dagar sen sa till Tysta Mannen:
- Spring upp till bastun och känn om den är ordenligt varm.
Medan Tysta Mannen, helt okontrollerat, vinglade upp mot bastun blandade Hockeykroppen
till 4 skumma groggar.
- Vad är det för groggar du gör ? sa Missären.
- Håll i dig!! dessa groggar kommer att bli ett mästerverk. Jag får improvisera lite för grogg-
virket är nämligen slut, sa Hockey Kroppen.
Man såg på Missären hur törstig han var, tungan hängde utanför och svettpärlorna
började framträda på pannan.
- Synda dig, synda dig, sa Missären på halvbruten finska.

Efter 30 min och en jävla massa svordomar, var Hockey Kroppen äntligen klar med dom
exklusiva drinkarna. Missären, som nästan hade börjat hyperventilera, svepte i sig hela glaset
och slickade sig sedan om munnen. Hockeykroppen såg äcklat på och vände sig sedan mot
Mysmicke och sa:
- Den här groggen ska man inte svepa i sig så där, den ska ska man liksom smutta på för
annars riskerar man att allt kommer upp igen.
- Vad innehåller den ? frågade MysMicke.
- 4dl mjölk, 0,5dl pulvermos, 1krossad tomat samt lite stekt fläsk och massor med brännvin.
- Mums, sa MysMicke och smuttade på groggen.

Missären, som började få en annan hudfärg, började svära på rå finska :
- Perkele vitto den satans drinken vill inte stanna kvar magen.
Hockey Kroppen kom med förslaget att han borde tejpa igen munnen så att han kunde
behålla den värdefulla spriten han fått i sig.
Sagt och gjort plockade Missären fram silvertejpen och vevade runt tejprullen över
huvudet och munnen en siså där 9 varv.
- Bra Missären !!! sa MysMicke, kämpa inte emot när det kommer, låt det komma,
sen sväljer du det bara igen.
Missären gjorde som Mysmicke sa, men snart blev trycket för stort och en gröngul
sörja började välla ur näsan på honom. Själv verkade Missären inte märka något,
han satt där och såg nöjd ut medan alla andra fick springa och torka honom,
precis som en lite snorig unge.

Tysta Mannen brakade in genom dörren, utan kläder på sig och med en förvirrad blick.
- Jag tror bastun är klar , flämtade han.
- Hade inte du på dig regnstället när du gick och kollade bastun ? frågade MysMicke.
- Jo det hade jag men när jag kom in så fräste det bara till och regnstället bara försvann.
Alla blev stumma, inte för att han inte hade några kläder på sig utan för att han pratade,
nästan en hel mening utan att mumla.

När alla hade sansat sig lite och Missären hade fått bort tejpen från munnen frågade
vi Tysta Mannen varför han varit borta så länge. Tysta Mannen berättade då att grannen
plötsligt kommit över och meddelat att någon i telefonen ville prata med oss. Tysta Mannen
tog samtalet, det var från Barsebäck, de tyckte visst att det var en onormalt hög el-
förbrukning på vårat hus. De påpekade då att de var tvungna attt stänga ner Saab Scania i
Södertälje för att klara el-produktionen till våran bastu. Tysta Mannen hade då övertalat
ledningen för Svenska Vattenfall att bibehålla den el-produktion som behövdes till våran
bastu för annars hade han lovat att Missären skulle klippa av alla el-ledningar som
gick till Finland. Antagligen hade Vattenfalls ledning tagit hotet på allvar för bastun
var fortfarande glödhet.

- Men varför har du inga kläder på dig? frågade Missären med ett gurglande.
- Hmm 300 grader och regnställ går inte ihop Hmm varmt mycket varmt.

- Perfekt, sa Hockeykroppen, nu jädrans ska det bastas.
Det alla andra medlemmar blev lite undrande över var att Hockeykroppen började
krigsmåla sig med kolbitar från grillen. Plötsligt, helt utan förvarning slet han bort
kylskåps-dörren och skrek:
- Jag är Herkules......jag är Herkules!!!!
Hockey Kroppen kastade sig ner på golvet och började åla sig ut från huset och ner till
stranden samtidigt som han ringde till Pia på mobiltelefon och sa:
- Ta ner ungarna i källaren och håll huvudena lågt för snart kommer kulorna att vina.

Smått chockade och lite rädda stod resten av herrklubben och såg på när deras kamrat
verkade ha fått total sinnesförvirring. Skulle vi behöva åka till psyket på Åland eller
låta han hållas och hoppas på att det skulle gå över.
Helt utan förvarning dyker Hockey Kroppen ner i havet och ropar ubåtarna kommer.
Efter en lång tystnad kommer Hockey Kroppen upp ur havet igen och säger:
- Ursäkta grabbar det är sviterna efter den stora rörmokar strejken 1989 som sitter i
jag var nämligen strejkvakt då och det var nästan som ett krig när jag skulle förklara
för svenska medborgare att dom fick resnsa sina toaletter själva.

Missären tar tag i Hockey Kroppen och sliter upp han från Vattnet och säger:
- Satan var inte en så där dum svensk nu igen. Kom med oss och basta lite istället.
Man såg nästan hur Hockey Kroppen skämdes, ögonen var tårfyllda på honom och han
snyftade fram , jag längtar hem till PAPPA.

Mer bilder i fotoalbumet!!!

FastCounter by LinkExchange

Sponsras av: