I maj hittades även den stora dammusslan (Anodonta cygnea) i Skräddartorpsån längre uppströms vid utloppet från Yngaren, samt vid stranden av Hallbosjön. Stor dammussla är en tämligen sällsynt art med spridda förekomster från Skåne till norra Uppland och sydöstra Dalarna. I Skräddartorpsån fanns den på sandbotten tillsammans med stora mängder av sjösandsländans larver (Ephemera vulgata). Denna dagsländelarv har höga krav på vattenkvaliteten.
Stor dammussla (Anodonta cygnea) är en sällsynt musselart i Sverige, nu funnen i Hallbosjön.
Foto: Håkan Holmberg
 
Teckning:  Nicklas Jansson

 

 

I Skillrabäcken som rinner till Hallbosjön undersöktes bottenfaunan både uppströms och nedströms Stigtomta reningsverk.

Uppströms om reningsverket (lokal 3) fanns stora mängder av sötvattensmärlkräftor (Gammarus pulex), tillsammans med både frilevande och husbyggande nattsländelarver. Här är bäcken beskuggad av omgivande träd och har därmed undgått igenväxning. Skillrabäcken slingrar sig här i fina meanderbågar genom landskapet. Träden i strandkanten utgör en förutsättning för flera av smådjurens existens då nedfallande löv är deras basföda. Bland de djurarter som upptäcktes här fanns många som sönderdelar lövfödan, vilket understryker detta.

I individantal dominerades dock bottenfaunan av föroreningsgynnade djur. Mycket renvattenkrävande arter saknades helt.
Teckning: Håkan Holmberg efter förlaga av Niklas Jansson
Märlkräftan (Gammarus pulex) finns i stora mängder i Skillrabäcken, men bara uppströms om samhällets reningsverk. Arten kan dock leva även i mycket näringsrika vatten så länge som syretillgången i vattnet är god.

 

I maj hittades även den stora kärrspindeln (Dolomedes fimbriatus) vid Skillrabäcken, uppströms om reningsverket i Stigtomta.  Den är en av våra största spindelarter (honan kan bli 20 mm) och förekommer vid stränder av sjöar och vattendrag. Arten rör sig lätt över vattenytan och kan även dyka ner i vattnet för att fånga bytesdjur.

Kärrspindeln (Dolomedes fimbriatus) trivs i
de mer orörda delarna av Skillrabäcken.

Foto: Torbjörn Kronestedt
Små bäckar har inte samma förutsättningar som större vattendrag att hålla en mycket artrik bottenfauna. Om bäcken dessutom periodvis torkar ut spolieras livsmiljön för många arter. Fungerande skyddszoner i form av träd och buskar längs stränderna minskar dock risken för uttorkning och sänker även vattentemperaturen sommartid = ökar syrehalten i vattnet. Detta gynnar en artrikare fauna. Om bäcken dessutom meandrar så ökar vattnets uppehållstid och därmed uppnås en ökad självrenande förmåga. Dessa förutsättningar kan anses vara uppfyllda inom Skillrabäckens sträckning uppströms om Stigtomta reningsverk.

 

föregående sida
nästa sida

Ansvariga för denna sida är Håkan Holmberg
Senaste uppdatering: 30 augusti 2001