|
|
 |
|
|
Svenska
sötvattensmusslor |
|
Särskilda kännetecken
(specifika karaktäristika) och släktskapslikheter (taxonomi) |
|
||||||||||||||||||||||
| Flodpärlmussla
(Margaritifera margaritifera) Utseende: Skalet är avlångt, njurformigt, tämligen plattat (jämför tjockskalig målarmussla), mycket tjockt och tungt. Det når en längd av 10-15 cm och en höjd av 5-7,5 cm. Skalfärg brunsvart-svart-blåsvart. Låsapparat med endast huvudtänder; en i höger och två i vänster skalhalva. Umbo är ofta starkt korroderad. Dessa skador är ofta gula av inlagrat hornämne. OBS. Det kan föreligga en stor förväxlingsrisk mellan tjockskalig målarmussla och flodpärlmussla. Skillnaden är dock mycket tydlig då det gäller låsapparatens utseende. Utbredning: Arten förekommer ursprungligen från Skåne till Lappland, men med betydande utbredningsluckor, speciellt i södra och östra Sveriges jordbruksbygder och kalktrakter. Biologi: Arten lever i kalkfattiga och klara, rinnande vatten med bottnar av sand, grus och sten. I sådana miljöer kan populationstätheterna vara mycket stora. De befruktade äggen utvecklas under ca 5 veckor på honans gälar till glochidielarver. En flodpärlmusselhona producerar under en fortplantningsperiod 3-5 miljoner larver! Som värdfiskar för glochidierna fungerar lax och öring. Det parasitiska stadiet varar 8-10 månader. Det därpå följande interstitiella stadiet varar hos flodpärlmusslan i flera år mycket lite är känt om detta, troligen mycket känsliga stadium. Undersökningar har visat att endast en mussellarv på etthundra miljoner (1:100 000 000) utvecklas till en mussla! Flodpärlmusslan blir könsmogen vid 18-20 års ålder. Arten har under 1900-talet försvunnit från omkring hälften av sina tidigare kända förekomster och även tidigare har den utrotats på många platser. Det tidigare omfattande pärlfisket var en stark orsak till detta. Orsakerna till den fortsatta tillbakagången är många: förorening, försurning, förändring av vattendragens karaktär, försvinnande värdfiskarter. Igenslamning av bottnarna påverkar troligen det interstitiella stadiet negativt och är därmed ett allvarligt hot. Frånvaron av småmusslor i bestånden tyder på att reproduktionen inte fungerar. I många sydsvenska bestånd är detta fallet, i landets norra delar finns fortfarande stora, normalt reproducerande populationer. Som miljöarkiv är arten mycket värdefull och användbar. Även dess kulturhistoriska värde är stort. Flodpärlmusslan är fridlyst i Sverige och är placerad i kategori VU (sårbar) på rödlistan. |
 |
|
Tillbaka till
musslornas startsida |
 |
